Diamanten, en kreationists bästa vän

Dr John Baumgardner och hans team av forskare har hittat massor av 14C i diamanter. Om dessa är miljardtals år borde där inte finnas något.

Bild 1. Briljantslipade diamanter.

Det finns tre naturliga former av kol, 12C, 13C och 14C. Av dessa är 14C speciellt intressant eftersom den är instabil och bryts ner efterhand. Efter 5730 år halveras mängden 14C. Efter ytterligare 5730 år har mängden 14C halverats igen, och det är då bara en fjärdedel kvar. Detta faktum använder forskare för att åldersdatera exempelvis träbitar eller annat organiskt material.

Diamanter består helt och hållet av kol, och anses vara gamla. Riktigt gamla. I runda slängar en till tre miljarder år gamla. Om du inte förstår hur lång tid en miljard år är, så gör det inget. Det gör inte forskarna heller. Diamant är också det hårdaste naturliga ämne man känner till. Så dess inre struktur är mycket motståndskraftigt mot påverkan utifrån.

Dr John Baumgardner är med i forskargruppen RATE. Han har undersökt mängden 14C i diamant. Om diamanten är en miljard år gamla skall mängden 14C vara så liten att den inte går att mäta. Redan efter en miljon år ska det i praktiken inte finnas en enda 14C atom i diamanten. Notera gärna skillnaden miljon-miljard. Alltså efter en tusendedel av den vedertagna åldern på diamanter så ska 14C halten vara noll. Ändå har Dr Baumgardner och hans team hittat tio gånger mer 14C, i de undersökta diamanterna, än den minsta mängd mätutrustningen klarar att detektera.

Hur gammal var den där diamanten egentligen?

Källa: Creation Magazine 2006 No4 p26 www.creationontheweb.com